Blåstångsbottnar – Östersjöns lundar

Blåstångsbestånden är en bekant syn för alla som rör sig i skärgården. De stora tångruskorna (Fucus spp.) kantar klippstränderna som vajande undervattensskogar. Blåstången är Östersjöns största och ståtligaste alg och deras samhällen har varit föremål för omfattande forskning.


I områden där salthalten överskrider 4 ‰ kan blåstången växa så tät att den bildar en egen zon på djup mellan 0,5 och 5 meter. Uppsamling av löst sediment på växande ytor och konkurrensen om växtplats med snabbväxande trådalger kan förhindra tångens spridning.

Tångens potentiella tillväxtdjup begränsas ljusmängden, medan den övre gränsen begränsas av vågornas och isarnas slitande effekt. Varmare havsvatten och lindrigare isvintrar, orsakade av klimatförändringen, förväntas gynna blåstångens spridning till grunda botten men eutrofieringen av Östersjön och den påföljande grumligheten har höjt den nedre gränsen av blåstångens tillväxtzon, dvs hela zonen har blivit smalare. Blåstångssamhällena har faktiskt redan minskat under de senaste decennierna.

Växtplatsen påverkar tångens utseende och ruskornas storlek

En välmående blåstångsruska blir oftast 20 - 60 cm lång, på skyddade platser kan den bli upp till en meter.

I öppna och saltfattiga områden förgrenar sig ruskorna mindre och är ofta lågvuxna. I östra Finska viken, särskilt i skärgårdszonens utkanter, är tången i regel bara 10–15 cm hög och kan inte föröka sig könligt. På exponerade platser saknar tången också de gasfyllda blåsorna som gett den dess namn och som håller ruskorna upprätta i skyddade vikar.

En blåstångsskog kan variera från några kvadratmeter till flera hektar i storlek. De viktigaste faktorerna är bottens kvalitet, ljustillgång och vattnets näringshalt. Beståndets täthet varierar också, men i medeltal växer det 21 fullvuxna tångruskor per kvadratmeter.

 Ett rikligt blåstångsbestånd med tydligt urskiljbara gasblåsor.
Blåstång är vanligtvis ett tecken på en välmående livsmiljö.

Tångbottnarna är ett livsvillkor för många andra arter

Blåstången och alla de arter som följer den bildar en av Östersjös nyckellivsmiljöer på hårda bottnar. Bland tången växer också andra alger, till exempel grönslick, molnslick och tångludd. Av ryggradslösa djuren hittar man märlkräftor, vattengråsuggor och snäckor och av ryggradsdjuren bl.a. tånglaken (Zoarces viviparus) och storspiggn (Gasterosteus aculeatus).

Arter på tångbottnar

  • Grönslick (Cladophora glomerata)
  • Molnslick (Ectocarpus siliculosus)
  • Tångludd (Elachista fucicola)
  • Märlkräftor (Amphipoda)
  • Vattengråsuggor (Isopoda)
  • Snäckor (Gastropoda)
  • Tånglake (Zoarces viviparus)
  • Storspigg (Gasterosteus aculeatus)