Forskningen avslöjar havets arkeologiska skatter

Marinarkeologin i Finland kom igång 1948. Då upptäcktes nämligen vraket av ett gammalt krigsfartyg på 17 meters djup utanför Kotka. Vraket kunde identifieras som fregatten St. Nikolai som sjönk under ett sjöslag 1789 - 1790. Fyndet väckte stor entusiasm.


Än i dag är vrakforskningen ett huvudtema för den marinarkeologiska forskningen. Vraken studeras ur olika synvinklar. De ger oss kunskap om forna tiders skeppsbyggnadsteknik och krigföring. Vraken berättar också om handeln till sjöss och införseln av lyxvaror till S:t Petersburg.

Vrakforskarnas skattkammare

Finlands kustvatten är på många sätt en skattkammare för vrakforskarna. Östersjön har haft en livlig fartygstrafik under långa tider men många fartyg har också lidit skeppsbrott på grund av de svårnavigerade vattnen. Vrak byggda av trä bevaras exceptionellt väl i Östersjön eftersom den trä-ätande musslan, den så kallade skeppsmasken, inte gör skada på samma sätt som den gör i världshaven.

Hundratals vrak har hittats i det finska havsområdet och nya fynd görs fortfarande. Vid sidan av vraken undersöker marinarkeologerna också undervattensbarriärer och gamla hamnplatser. I inlandsvatten har man också undersökt vattnen utanför gamla klippmålningar.

Dykare belyser en kanon på sin lavett ombord på vraket Huis de Warmelo. 

Marinarkeologi vid universitet och inom Museiverket 

En stor del av den marinarkeologiska forskningen bedrivs vid universiteten: i enskilda forskningsprojekt och i doktorandforskningar. Teman för pågående doktorandforskningar om sjöstridsplatser, keramik från medeltida vrak och hur vrakens bevarade gods stämmer överens med arkivdata. Också de förhistoriska pålbyggnaderna i Koorkülan Valgjärvi i Estland undersöks för närvarande.

Aktuella projekt vid Helsingfors universitet berör skeppsbrott och sjöräddning under 1700-talet. Ett annat tema är det så kallade juftlädret, en typ av värdefullt garvat ryskt oxläder som fraktades med fartyg från S:t Petersburg till Europa under 1700-talet. Dessutom har man studerat myrarnas arkeologiska kulturarv och förhistoriska boplatser som hamnat under vatten.

Museiverket undersöker marinarkeologiska objekt enligt deras skyddsvärde. Arkeologiska inventeringar utförs i områden där man planerar byggnadsverksamhet på havsbotten. Syftet med dessa inventeringar är dels att hitta tidigare okända fornlämningar, dels att granska redan kända lämningar och vid behov omdefiniera och avgränsa dem på nytt.

Dykaren gräver en stenåldersbostad.

Internationell och tvärvetenskaplig forskning behandlar aktuella teman 

Marinarkeologisk forskning är tvärvetenskaplig och internationell. Globala trender och aktuella teman återspeglas också i den finländska marinarkeologin.

Aktuella frågor är till exempel hur vrak från 2000-talet bevaras i Östersjöförhållanden och de så kallade fartygsfällorna – geografiska områden med ovanligt många vrak.

Forskarna utvecklar också 3D-dokumentation och modellering av vrak. Dessa representerar den typ av forskningsmetoder där objektet varken rörs eller förändras.

Andra aktuella teman är bland annat utvecklingen av undervattensvrakparker och forskning som tjänar havsplaneringens behov.